Jag bor i slummen - Recension av Kerstin Johansson
Jag bor i slummen
av Can Xue Översättning: Anna Gustafsson Chen
Albert Bonniers förlag

FokusKina # 2025 - 3-4
”Fröken Wen satt i rummet och grubblade på hur universum var uppbyggt. Sedan reste hon sig och öppnade fönstret, varpå alla möjliga sorters skuggor svävade in och rummet försänktes i halvdunkel. Puh, puh, puh…lät det om skuggorna. Fröken Wen kände att hennes kropp sjönk neråt och hon såg taket och väggarna öppna sig utåt.”
Fröken Wen påbörjar en fantasifull resa i en byggnad som ideligen ändrar planlösning och blir en kosmisk labyrint. Vem hade kunnat tro att så här spännande saker kunde inträffa på en träffpunkt för pensionärer? Men i kinesiska författaren Can Xues absurda och drömlika prosa är världen inte som vi vanligen känner den. Här kan jag associera till vår uppfattning om ett oändligt universum, som ständigt förändras i takt med att vår kunskap om det fördjupas.
Novellen Lycka ingår i samlingen Jag bor i slummen, som presenterar ett urval noveller publicerade i Kina under åren 1996-2018. Det är ett välavvägt urval, i god översättning av Anna Gustafsson Chen. I hemlandet är Can Xues läsekrets smal, men utanför Kina får hon allt fler läsare. Tidigare finns romanerna Kärlek i det nya årtusendet (Albert Bonniers förlag, 2022) och Genombrottet: en föreställning (Wanzhi, 2024) i svensk översättning.
I samlingens titelnovell möter läsaren en jag-berättare som beskriver sitt hårda liv i slumkvarteren. Det framgår snart att berättaren är en råtta, eller snarare en råttlik varelse, en osannolik överlevare i en hård värld. I novellen Med människor som grannar uppträder en skata, som från sitt högt belägna bo iakttar livet på marken och sina mänskliga grannar. Can Xue gör sig ofta till en inlevelsefull tolk för djuren. Hon föreställer sig också världen ur växternas perspektiv, till exempel i novellen Ett pilträds bekännelse, där pilträdet klagar över trädgårdsmästarens försummelser. Can Xue framstår som en mycket modern författare, som införlivar allt levande i ett system av varelser, som lever tillsammans, i mer eller mindre lycklig symbios, där identiteterna skiftar.
I andra noveller i samlingen kan man ana en mera konkret verklighet. I Det gamla hemmet reser en kvinna till staden och besöker sin gamla arbetsplats och det hus hon tidigare bodde i. Men det är något som inte stämmer. Hennes gamla arbetskamrater tycks inte känna igen henne, och varför går hon vilse på de gator hon kände så väl? Novellen kan läsas som ett exempel på hur rivningsraseri och snabba förändringar i städer och samhällen kan osäkra marken vi går på och få oss att tvivla på verkligheten.
Can Xues surrealistiska prosa speglar de motsättningar och paradoxer som präglar vår tid. Novellerna i Jag bor i slummen är spännande, gåtfulla och möjliga att tolka på olika sätt. Här reflekteras en själens oro och osäkerhet, men här råder också en okuvlig livsvilja, humor och en gränslös fantasi. Can Xue är en av samtidens mest originella författare, och jag låter mig utan motstånd dras in i hennes överraskande och lockande litterära landskap.
Recension
Text: Kerstin Johansson